Måste jag kliva upp senast klockan fem på morgonen för att lyckas i livet?

Den frågan började snurra i huvudet för ganska längesedan på grund av att jag hörde det i poddar, såg i sociala medier och läste i böcker. Stress! Jag är ju kvällsmänniska, så är det kört för mig då att lyckas med något? Så har jag fungerat sedan barnsben och gör så fortfarande, även om tre barn har fått sovklockan att ringa lite tidigare på senare år. Men den där inre klockan har blivit totalförvirrad när jag försökt kliva upp astidigt för att prova lyckan. Försöka njuta av en eventuell soluppgång och ligga steget före sömntutorna. Går det att ändra på en sådan sak? Och framförallt - vill man det?


Alla är helt enkelt inte morgonpigga. Och ska inte vara det heller. Bild: unsplash.com


Nattuggla – inget skällsord

Det här väckte så klart min nyfikenhet kring vad det är som gör att jag i många fall är "mitt sämsta jag" när jag fallit för trycket att gå emot det som verkar vara min rytm. Och det här måste det ju ha forskats om tänkte jag, viket det givetvis har. Jag grottade ner mig i forskning om dygnsrytm och intervjuade författaren, föreläsaren och sömnforskaren Christian Benedict om det här, liksom pratade med en person som anser sig vara morgonpigg och en som är piggast och mest alert på kvällen. Det här blev en artikel som publicerades i Amelia 2021 och nyligen skrev jag en ny artikel utifrån intervjun med Christian, men med fokus enbart på det han delade med sig av kring forskningen, i en lite djupare artikel som du hittar på gazzine.com. Jag ska inte spoila allt intressant han berättade om här, men en viktig sak han sa som jag (den stressade kvällsmänniskan) kommer att bära med mig är att det är bra och rentav nödvändigt att vi är olika. Att vi befinner oss på olika platser på dygnsrytmens spektrum.


Nyfikenheten är gnistan oavsett dygnsrytm

Kvällspigg till trots så går det ändå rätt bra att ta sig fram i livet för de flesta av oss är min gissning. Och jag har kommit fram till att jag hellre är nyfiken och kreativ sent på dagen än att kliva upp tidigare än jag klarar av och vara seg och tom. För något som är avgörande för mig i jobbet som frilansskribent och företagare är nyfikenheten och kreativiteten. När något intresserar och kittlar mig vill jag ta reda på hur det egentligen ligger till och då taggar min kreativa ådra också till. Då blir det alltid som bäst. Så jag kan inte tänka mig något bättre, trots alla utmaningar, än att jobba som jag gör.


gif

Om det inte fanns omständigheter som en stor familj (som jag är lyckligt lottad att ha) kanske jag skulle jobba hela nätterna och bränna ut mig. Så det här med dygnsrytmen, nyfikenheten och lusten är en balansgång som frilansare som hittat sin grej. Och det här med din plats på dygnsrytmens spektrum kanske är något att stanna upp och tänka till kring. Till exempel om din inre klocka och ditt jobb verkligen lirar klockrent (ursäkta) och/eller hitta strategier för det.


Christian Benedict menar att det går att skjuta lite på sin dygnsrytm, men en gång kvällsmänniska, i stort sett alltid kvällsmänniska. Det är svårt att bli det man genetiskt sett inte är. För ja, det är till stor del genetiskt om vi studsar ur sängen på morgonen eller inte. Och det är väl gott så. Men det finns andra intressanta aspekter som påverkar så läs artikeln om du är nyfiken!


Jag har till slut släppt stressen kring den så kallade 5am Club som världens främsta entreprenörer är en del av. Det är inte mitt mål att bli en av dem i alla fall för jag trivs bra där jag är och kommer fortsätta med att sova till klockan sju på morgonen.


Här kan du testa dig själv, genom det vetenskapligt utformade verktyget Automated Morningness-Eveningness Questionnaire (AutoMEQ), var på dygnsrytmens spektrum du hamnar: https://www.chronotype-self-test.info




12 visningar0 kommentarer